Uppdatering från Tanzania
Jag har haft kontakt med Linnea Grandell som driver United Hearts, hon befinner sig i Matanana, Tanzania under en längre period nu.
Två barn har kommit till gården Moyo kwa Moyo, det är Sara 3 år och Kombizi 6 år.
När de kom hade de inget annan än kläderna som de hade på sig.
Händer och fötter var fulla i mask!!
Nu försöker barnhemmet även att få dit deras äldre bror, som är 15 år gammal. Han har vara gått ett år i skolan, då han måste "arbeta" med att fösa kor för att kunna försörja sin familj..
Toaletter behöver byggas inne på barnhemmet efter att Goverment har påpekat detta.
De nya barnen behöver mer kläder, sängkläder, sängar och de måste genomgå en hälsokontroll så snart som möjligt.
Några andra volontärer stod för kostnaderna och byggde även om taket vid matplatsen som jag berättade om i det senaste inlägget.
Pengarna Reach out a hand då skänkte gick till mediciner och det mest akuta till de nya barnen.
Efter samtal med Linnea idag så sänkte Reach out a Hand ytterligare 2000kr vilket kommer gå bland annat till de nya familjemedlemmarna, sängar, hälsokontroller och toaletter på barnhemmet.
Bilder och mer information kommer snarast!
Tack för att ni gör detta möjligt!
Stor kram! ❤️
I ett litet hörn på sportmässan
Tack vare min fina vän Ronja Eld och hennes mamma, så fick Reach Out a Hand idag synas på sportmässan!
Helt fantastiskt! Jag är så tacksam!
Framöver kommer jag som det ser ut nu, starta ett samarbete med dem och företaget - Matchline Profil.
Stort Tack och kram till min vän Ronja Eld och hennes mamma Marie-Louise Eld! ❤️
Lyckat besök på stadsmissionen
I min vardag är mat på bordet inget problem.
Kanske inte för dig, din granne eller din kollega heller.
Smörgåstårta och chokladrutor 
Dock finns det alltför många människor i vårt gemensamma samhälle som tyvärr inte har chansen att kunna äta sig mätta varje dag.
Igår bakade jag & mormor chokladrutor, gjorde en stor smörgåstårta och köpte frukt och saft till de som kommeer till stadsmissionen, många av dem är hemlösa.
Idag tillbringade vi någon timme på Café Stadsmissionen och ett lyckat besök slutade med mättade magar och tacksamma människor!
- Varför gör ni detta för oss? Sa någon av de besökande
-Jag har ingenstans att bo, så jag får bo hos en vän lite då och då, sa en annan i sällskapet
När man hör ord som dessa, då får man lite ont i magen, men man får också en otrolig känsla av att veta att man har gjort något som betyder oerhört mycket för en annan människa.
Än en gång får jag ett facit i hand på att alla människor inte har det vi faktiskt behöver ha för att leva ett värdigt liv.
Den här gången var jag inte i en by i Afrika, jag var i en stad i Sverige..
Tack för att ni finns och gör detta möjligt!
Kram till er! ❤️
Ett besök på Stadsmissionen i Karlstad
Stadsmissionen i Karlstad har funnits sedan 1994. De anställda finns till för de som lever i hemlöshet eller i ett missbruk.
Under förra veckan gjorde jag ett besök på Café Stadsmissionen i Karlstad. Direkt när jag kom in där kände jag hur värmen spreds inom mig!
Jag träffade Britt-Mari som är föreståndare. Hon berättar att de har öppet mellan 8-14 måndag till fredag och även några timmar på lördagar. Besökarna får frukost, lunch 2 dagar i veckan och även förmiddagskaffe som serveras kl. 11 varje dag.
Maten får de från Ica Hagahallen på måndagar, onsdagar och fredagar. Britt-Mari tillsammans med fyra kollegor tillagar maten, fixar med kaffe och framförallt finns de som en trygghet för de behövande under öppettiderna.
Det är verkligen härligt att se hur det går att förändra livssituationen för de som har hamnat utanför i samhället. Jag kände direkt att jag ville bidra via Reach Out a Hand och bestämde mig för att ordna med mat och kaffebröd en dag för dessa människor!
Nu på fredag är det FN-dagen och inget är väl mer passande än att göra en insats då. Så på torsdag ska jag tillsammans med min mormor tillaga smörgåstårta och något gott till förmiddagskaffet på fredag!
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
Artikel 25
Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
Tack och kram på er alla som gör det möjligt för mig att hjälpa andra!
Känslan som uppstår när man packar resväskan
Den känslan är alltid något speciellt.
Den här gången är den extra speciell!
Jag minns när jag packade väskan inför Afrika förra gången och inte hade en aning om vad som väntade där borta.
Helt ovetande satte jag mig på planet och mötte ett paradis som samtidigt innehöll så mycket elände.
Känslorna när jag åkte upp mot bergsbyn Matanana förra gången de glömmer jag aldrig, och känslorna börjar göra sig påminda nu.
Jag tänker tillbaka på klumpen i magen jag fick när jag såg trasorna till kläder och när de små barnen bar tungt vattnet på bara huvudet.
Jag minns att nästan ingen hade skor på sig och att alla hus liknande mer
min första koja..
Jag minns när jag insåg att HIV är lika vanligt som en förkylning här och jag minns när jag själv fick malaria.
Jag minns hur jag funderade på vad jag hade hett mig in på när jag skulle leva utan el och rinnande vatten i två månader.
Men det jag också minns är att jag var så lugn, så glad, så varm av all kärlek människorna i Tanzania gav mig!
Jag var så lycklig av att ett barn kunde vara överlycklig av att få leka med mina solglasögon och hänga runt mina ben!
Det är de underbara känslorna och lyckliga ögonblicken jag plockar fram nu när en lite klump i magen uppstår!
Jag ska tillbaka!
Jag ska hjälpa!
Jag ska få se de där stora fina vita leendena igen och bara krama de underbara guldkornen!
Det är LYCKA! ❤️
På söndag vid midnatt åker vi till Arlanda och på måndag morgon klockan 06.30 lyfter planet mot Tanzania!
Den här gången ska min fina mamma följa med och få uppleva allt tillsammans med mig, vilket betyder så mycket och är helt fantastiskt!
Det kommer bli en otrolig resa och ett stort äventyr!
Tack alla som stöttar mig, ni är mer än guld värda!
Kram på er!
Den Femte Maj
Då sitter jag på ett flygplan som lyfter mot Tanzania.
Bild tagen av mig
Då får jag äntligen trampa på Afrikansk mark igen!
Jag får äntligen ta del av den obeskrivliga glädjen, igen!
Jag har verkligen kämpat från och till, under ett års tid för att få till en operation för Siamin och hennes hjärta.
Här står jag idag och ska snart åka på en resa, som för mig är ett stort äventyr och som för Siamin betyder ett helt nytt liv.
Ett friskare liv!
Igår fick jag ett mail av Antke igen, hon är en av läkarna på sjukhuset i Mwanza, där Siamin ska få sin hjälp.
Hon skriver i mailet att hon inte ser några som helst problem i att vi kommer dit i mitten av maj och att Dr. Godwing då kan operera Siamin.
Vad gäller kostnaden så är den ännu ganska oklar, men Antke har försökt att få fram något så konkret som möjligt.
Förhoppningsvis så hamnar operationen på omkring 150Euro och sedan tillkommer en kostnad för inskrivning på sjukhuset. Vi vet i nuläget inte mer än så.
Men kan man tänka sig, att ur svenska ögon sett, med en sådan liten summa, kan man i Afrika genomgå en hjärtoperation?
Helt otroligt!
Självklart tillkommer andra kostnader på vägen.
Siamin behöver en familjemedlem som följer med.
De båda ska ha resa, mat, boende och allt som behövs under de dagar vi ska vara på resande fot.
Sen tillkommer det alltid oväntade utgifter.
Kanske en extra natt på hotell då bussen går sönder.
Eller en lurad svensk Madelene.
Eller någonting annat som kan hända då och då, där djungelns lag styr.
Men just nu ser jag bara möjligheter!
Har jag kommit såhär långt så finns det ingen anledning att se det negativa och hinder är till för att klättras över eller så kan man krypa under!
Tack vare er alla som stöttar mig så är jag ekonomiskt sett redan en god bit påväg.
Så vill någon bidra med en slant så är alla, stora som små summor varmt välkomna!
Tillsammans kan vi förändra!
Tack, ni är fantastiska!
Kram Madelene ❤️
Jag strålar av lycka!
Som ni läste i det förra inlägget så har jag haft kontakt med Jonas, en volontärläkare i Tyskland och personer (Sarah, Antke, Simon m.fl) som arbetar inom organisationen Save a child's heart som hjälper barn med hjärtfel.
Min mamma har även tagit hjälp av sin kollega, en kardiolog, Jabbar på sjukhuset i Norge där hon jobbar.
Jag har därmed fått kontakt med så många fina, hjälpsamma människor som har hjälpt mig otroligt mycket på vägen!
Alla har sett bilderna från Siamins röntgenbilder och ultraljud på hennes hjärta, sedan har var och en av dem engagerat sig och gett mig ett utlåtande.
Siamin har patent ductus arteriosus.
Ductus arteriosus är ett blodkärl som förbinder lungpulsådern med halspulsådern under fosterlivet. Denna ska stängas av sig själv vid födseln eller efter några dagar, men denna har inte stängt sig på henne.
Det gör henne påverkad på så sätt att andningen blir tung, hon får mycket hög puls vid minsta ansträngningen och blir ofta trött.
Man kan åtgärda detta genom ett ganska enkelt ingrepp/operation genom att stänga denna PDA.
Det var lite kort om Siamins hjärtfel.
Nu står jag helt plötsligt väldigt långt fram i processen!
Organisationen Save a child's heart vill ta sig ann Siamin och hjälpa henne med ytterligare en undersökning och förmodligen en operation!
Det är ren och skär lycka!
Det kommer att ske i Mwanza som är en av Tanzanias största städer och ligger i norra Tanzania, vid Victoriasjöns södra strand. Staden ligger 1140 meter över havet.
Där har Save a child's heart organisationen ett av sina kontor placerade.
Antke, är pediatrisk (barnsjukvård) kardiolog och har jobbat på Bugando medical center i fyra år.
Antke är hon som jag har haft den sista kontakten med och det är honom jag kommer att ha kontakt med framöver, angående allt som rör Siamins hjärtfel. Någon kostnad har jag inte fått uppgifter om ännu, men jag hoppas få det nu i veckan.
Så nu är det dags, imorgon ska jag boka en biljett, tillsammans med min mamma och i maj åker vi till Tanzania!
Förhoppningsvis blir det vi och någon i barnhemsfamiljen som tillsammans åker med Siamin till Mwanza!
Det känns ofattbart!
Men det är faktiskt det som är verkligheten just nu!
Jag strålar av lycka!
Jag är så otroligt glad över att jag inte har gett upp när det ibland har känts tungt och näst intill omöjligt!
Allt går!
Med viljan kommer styrkan!
Tack alla som stöttar mig!
Stor kram, Madelene ❤️
Någons verklighet - Allas vår värld
"En resa för livet"
Det man ser är en orättvis värld.
Det är hemskt.
Det är misär.
Det är barns vardag.
Det är Deras liv och Verklighet.
Men Det är allas vår värld.
Allas vår värld.
Under programmet så pendlade mina tankar mellan från att vara glad för det jag har till att vara arg över att inte alla människor har chansen till ett tryggt liv!
Samtidigt satt jag med min iPhone och mailade med Jonas, en av läkarna i Tyskland.
Han med flera som ska försöka hjälpa mig att rädda ett liv.
Siamins liv.
Det har varit mitt mål ända sedan vårt första möte och jag ska göra allt jag kan för att nå målet, i med och motgång!
Det kändes lite lättare när jag tänkte efter och insåg att jag faktiskt försöker göra allt det jag kan i Siamins fall.
Det löser tyvärr inte resterande problem, fattigdom, våld och svält som finns på vår jord.
Och jag önskar självklart,
Att inget barn i världen skulle behöva sniffa lim för att förenkla vardagen.
Att ingen skulle behöva bo och leva på gatan.
Att ingen flicka skulle behöva prostituera sig för att kunna försörja sin familj.
Att ingen skulle behöva giftas bort eller ha sex mot sin fria vilja.
Att omskärelse och Human Trafficking upphörde.
Att våld vore ett minne blott.
Att vård fanns till för alla, vart man än är och vem man än är.
Att ordet svält inte längre fanns.
Att alla människor kunde släcka sin törst.
Att alla människor fick leva med trygghet, kärlek och ännu mer kärlek!
Men min önskan kan inte ändra allt detta!
Så gör det Du kan med det Du har där Du är!
Det räcker långt!
Du kan inte rädda hela världen.
Du kan inte rädda ett helt land.
Men Du kan Rädda Ett Liv ❤️
Över förväntan
Jag har fått oerhört många fler beställningar på almanackor än vad jag väntat mig! Otroligt roligt!
Tack alla Ni! ❤️
Siamin & Ewouts resa till Dar es Salaam är genomförd och gick över förväntan bra har jag fått besked om, via Ewout.
Han har skrivit ett mail till mig angående resultatet av den kardiologiska undersökningen.
Siamin fick träffa en doktor som hade stor kunskap och genomförde undersökningen.
Resultatet visade att,
Siamins hjärta har en hjärtklaff som läcker, vilket gör att blodflödet inte går i rätt riktning.
Hjärtat kompenserar detta, med stor ansträngning, och vänster hjärtkammare är förstorat på grund av överbelastning.
Om operation behövs, så är den möjlig men tydligen finns inte resurser för detta i Tanzania.
Så förhoppningen är då att Siamin ska kunna åka till Tyskland för att genomgå sin operation.
På plats där har Ewout vänner i ett läkarteam, bland dem Thomas Koch som även besöker byn Matanana 1-2 gånger per år för att undersöka, medicinera och behandla folket i byn.
Nu ska jag, tillsammans med Ewout och Linnea Grandell planera detta och försöka få ihop det ekonomiskt och praktiskt.
Självklart finns min förhoppning fortfarande att inte en operation behövs, men om det behövs, så ska det genomföras!
Vi vet att många hinder väntar för oss.
Men, "Att Vilja är Att Kunna"
Kramar Madelene, Reachoutahand ❤️
LYCKORUS!
Alla vet hur det känns att hamna i ett läge då hela kroppen bara ler av lycka!
Den känslan stormade mig idag!
Anledningen är att jag har fått besked om att Ewout är påväg till Dar es Salaam med Siamin för att genomgå en kardiologisk undersökning av hennes hjärta! ❤️
Detta är nästa steg i processen som inom en snar framtid förhoppningsvis ska hjälpa tjejen att få ett friskare hjärta!
Främst för Siamin, men också för storfamiljen och mig är detta så stort!
Bollen är nu på riktigt i rullning och jag kommer att hålla er uppdaterade så fort jag vet mer.
Såhär skrev Ewout på sin fb idag:
Så vi hoppas att de kan fortsätta sin resa till huvudstaden redan imorgon.
Sammanlagt är det en 10h resväg enkel.
Men Siamin har ett stort tålamod så jag vet att det inte är något problem.
Det största problemet är nog att bussarna ska hålla sig hela och funktionella, tyvärr..
Hakuna Matata ⭐️
Kram Madelene, Reachoutahand ❤️
Ett steg framåt och ett tillbaka
Jag har under några veckor lyckats ha en ganska bra mailkontakt med Ewout.
Det kanske är svårt att tänka sig hur man kan bli näst intill övelycklig av att få ett mail besvarat i dagens samhälle.
Men i Afrika, bland bergen, dit mina mail ska, är Internet långt från självklart och ibland tror jag att en brevduva vore ett lättare alternativ!
Ewout och jag har bollat fram och tillbaka, främst om ekonomiska frågor.
Pengar-Situationen i byn Matanana ser olika ut från månad till månad och ibland från dag till dag.
Det finns ingen inkomst som är ristad i sten.
Tyvärr.
Eftersom det ofta är ett steg fram och ett eller två steg tillbaka så vill jag börja med ett framsteg.
Alla papper som Siamin behöver för att kunna genomföra en kardiologisk undersökning är ordnade!
Remiss & röntgenbild lämnade jag kvar när jag åkte hem från Tanzania.
Nu har även intyg från föräldrar och byledningen om att Ewout står som vårdnadshavare skrivits under. Glädje!
Kostnaden för alltihopa blir enligt Ewouts ungefärliga beräkning, (se nedan, kopierat från mail)
"Ung. berakning av kostnader. Kan se hoga ut, men risken ar storre att oforvantade kostnader kan dycka upp.
Kastnader Buss tva persomer fram och ater 90.000 t shilling
Taxi i Dar 6 resor a 20.000 = 120.000
Hotell tre natter a35000 = 105.000
Mat 100.000 sh
Avgift kardiologi 50.000 Summa .450.000 Tsh
Vanligen Ewout"
Taxi i Dar 6 resor a 20.000 = 120.000
Hotell tre natter a35000 = 105.000
Mat 100.000 sh
Avgift kardiologi 50.000 Summa .450.000 Tsh
Vanligen Ewout"
Vilket motsvarar ungefär 1900sek.
Det är något jag skulle kunna ordna ganska snabbt med hjälp av underbara människor som har satt in pengar på Reachoutahands konto. Stort Tack till er! ❤️
Men så tar vi ett litet steg bakåt..
Jag vill inte sätta över pengar utan att ha någon där som jag kan kommunicera med ordentligt, av olika skäl.
Jag vet aldrig till hundra procent i vems händer pengarna hamnar och jag vet inte om de går dit de ska, till Siamin.
Tyvärr så kan man inte alltid,
under vissa omständigheter lita på att bistånds pengar går till det egentliga syftet.
Återigen hamnar man under Djungelns Lag.
Men jag tänkte ta ett steg framåt igen!
Jag ska göra allt i min makt för att få kontakt med första bästa volontär som ska besöka underbara Matanana inom kort. Och via den vägen få pengarna till rätt plats.
Jag ska faktiskt försöka komma dit själv under 2014.
Det är min önskan, men allt beror på hur studier, jobb och ekonomi kommer se ut framöver.
Men det vore det allra bästa, helt klart!
Tänk att få uppfylla en dröm, igen!
Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret
Kramar Madelene, Reachoutahand
Om röksignaler ändå existerade
Det är svårare än vad man tror att ha kontakt med människor på andra sidan jorden.
En plats, i en miljö där el är långt från självklart och där endast ett fåtal av människorna vet var ordet internet innebär.
Om ändå kommunikation med röksignaler och värme vore ett alternativ, då hade Matanana lyst starkt på himlen och jag hade enkelt haft kontakt med barnen där vart jag än befann mig.
Nu till goda nyheter!
Jag har i veckan fått kontakt med en tjej vid namn Linnea Grandell (ytterligare en Linnea med ett hjärta av guld) som nyligen kommit hem från sin tredje resa till Tanzania och bergsbyn Matanana.
Hon har precis som jag redan vid sin första resa velat hjälpa Siamin med hennes hjärtfel.
Eftersom Linnea läser till läkare så vill vi i stort sett nå samma mål med vår hjälp,
- bidra till ett bättre liv för svaga & sjuka, göra vardagen lättare för människor som har det svårt,
och ge bättre förutsättningar för de som har kunskap inom vård & hälsa, genom att bidra med hjälpmedel & material.
Jag fick via Linnea svar på att de pengarna vi lämnade efter vår resa och ska användas till Siamins,
hennes resa till sjukhuset i Dar es Salaam, boende och mat, finns kvar!
Skönt, eftersom kategorin pengar befinner sig under rubriken "Djungelns Lag"
Linnea och några fler volontärer erbjöd sig att lägga till det som ytterligare behövdes, och Linnea erbjöd sig även att följa Siamin till Dar, tillsammans med en annan afrikan i familjen.
Vilket är en utmärkt lösning då Linnea har pengarna och Justin (afrikanen) kan språket.
Tyvärr blev det inget av detta innan Linnea var åter på svensk mark.
Den som följer Siamin till sjukhuset måste ha med sig ett intyg från en anhörig.
Vilket verkar vara svårt för den ansvariga att ordna.
Som sagt, i det underbara Afrika används ibland Hakuna Matata kanske lite väl ofta.
Viktiga saker vill man gärnaskynda på lite, speciellt när man är från det långa landet Sverige.
Men här tänker vi positivt! Det blir av, och snart hoppas vi!
Det är oavsett otroligt skönt att få uppdatering av någon som nyligen varit på plats i Matanana,
det var trots allt redan sex månader sedan jag kom hem, tiden går så otroligt fort!
Tack till alla er som läser, följer och ger fina ord, det är det bästa man kan få tillbaka!
Var rädda om varandra!
Kram/ Madelene, ReachoutaHand
En käpp i hjulet
Först måste börja med att be om ursäkt för otroligt dålig uppdatering.
Jag har stått i väntans tider på att få svar från Matanana och barnhemmets ansvariga där, Ewout.
Det är mannen som har det största ansvaret för gården Moyo kwa Moyo och barnen som bor där, det är också han som har lovat mig att få Siamin till Dar es Salaam för en undersökning av hjärtat.
Jag har gjort oerhört många försök under flera månader men fått dåligt med svar på mina frågor, funderingar och faktiskt hittills misslyckats med att få hjälp med att få Siamin till Dar.
Eftersom vi bor i två olika världsdelar så är det inte så enkelt för mig att styra över situationen, tyvärr.
Det är många gånger jag önskar att jag hade flera tusen mils långa armar.
Lisa lämnade 150 000 Tanzaniska Shilling vilket motsvarar ca 600 svenska kronor på plats när vi åkte hem till Sverige.
Ur våran syn sett så kommer man inte långt på ynka 600kr,
men i Afrika liknar det närmare en förmögenhet.
Jag vet inte ännu vart de pengarna befinner sig, vad de har gått till, om de har gått till annat.
Förhoppningsvis ligger de sparade till syftet de faktiskt skulle användas till,
resa, mat, boende och eventuell kostnad för Siamins kardiologiska undersökning.
En bussresa tur/retur Matanana - Dar es Salaam får man betala ungefär 40 000 tsh för.
Som sagt, man kommer långt med pengarna Lisa lämnade på plats.
Men ett mer konkret svar har jag i dagsläget inte.
Jag har fått ett svar från Ewout och det lyder:
"Aven kring oss har det varit stor aktivitet som har tagit all kraft. Snart kommer Thomas, som ar lakare i fran Tyskland. Raknar med att i samband med hans komst Siamins situation kommer att kunna aktiveras. Halsn Ewout"
Vilket tyvärr inte hjälpte mig speciellt mycket i denna situationen.
Jag har även tagit kontakt med Linnea Öman.
Hon & Jessika Klinte är två helt otroliga människor med hjärtan som skulle räcka till för hela Afrika!
De åkte till Matanana för fjärde gången nu, de stannar i många månader, nästan hela året.
De har byggt upp ett helt nytt barnhem och håller för fullt på med en skola!
Helt fantastiskt gjort!
Att få in den Svenska kulturen genom att visa att saker är fel utan att slå,
att alla har en individuell fart när det gäller att lära sig och att vi är bra på olika saker.
Samtidigt som man bevarar det underbara sättet som Afrikanerna ser många saker på.
Nu i veckan skrev de på sig att ha ansvaret för barnhemmet i Bumalyinga, som är en grannby till Matanana.
Jag vill hjälpa till där så mycket som bara är möjligt parallellt med mitt eget projekt!
Inom en väldigt snar framtid kommer information om någon form av försäljning där pengarna går oavkortat till de behövande barnen ❤
Tillsammans kan man göra så oerhört mycket!
/ Madelene
