Om röksignaler ändå existerade
Det är svårare än vad man tror att ha kontakt med människor på andra sidan jorden.
En plats, i en miljö där el är långt från självklart och där endast ett fåtal av människorna vet var ordet internet innebär.
Om ändå kommunikation med röksignaler och värme vore ett alternativ, då hade Matanana lyst starkt på himlen och jag hade enkelt haft kontakt med barnen där vart jag än befann mig.
Nu till goda nyheter!
Jag har i veckan fått kontakt med en tjej vid namn Linnea Grandell (ytterligare en Linnea med ett hjärta av guld) som nyligen kommit hem från sin tredje resa till Tanzania och bergsbyn Matanana.
Hon har precis som jag redan vid sin första resa velat hjälpa Siamin med hennes hjärtfel.
Eftersom Linnea läser till läkare så vill vi i stort sett nå samma mål med vår hjälp,
- bidra till ett bättre liv för svaga & sjuka, göra vardagen lättare för människor som har det svårt,
och ge bättre förutsättningar för de som har kunskap inom vård & hälsa, genom att bidra med hjälpmedel & material.
Jag fick via Linnea svar på att de pengarna vi lämnade efter vår resa och ska användas till Siamins,
hennes resa till sjukhuset i Dar es Salaam, boende och mat, finns kvar!
Skönt, eftersom kategorin pengar befinner sig under rubriken "Djungelns Lag"
Linnea och några fler volontärer erbjöd sig att lägga till det som ytterligare behövdes, och Linnea erbjöd sig även att följa Siamin till Dar, tillsammans med en annan afrikan i familjen.
Vilket är en utmärkt lösning då Linnea har pengarna och Justin (afrikanen) kan språket.
Tyvärr blev det inget av detta innan Linnea var åter på svensk mark.
Den som följer Siamin till sjukhuset måste ha med sig ett intyg från en anhörig.
Vilket verkar vara svårt för den ansvariga att ordna.
Som sagt, i det underbara Afrika används ibland Hakuna Matata kanske lite väl ofta.
Viktiga saker vill man gärnaskynda på lite, speciellt när man är från det långa landet Sverige.
Men här tänker vi positivt! Det blir av, och snart hoppas vi!
Det är oavsett otroligt skönt att få uppdatering av någon som nyligen varit på plats i Matanana,
det var trots allt redan sex månader sedan jag kom hem, tiden går så otroligt fort!
Tack till alla er som läser, följer och ger fina ord, det är det bästa man kan få tillbaka!
Var rädda om varandra!
Kram/ Madelene, ReachoutaHand
