reachoutahand.blogg.se

Min senaste kontakt med Afrika blev ett hjärtskärande besked. Leah i Matanana skadade några tår på sin ena fot och det hela slutade på ett vis som man kan kalla, det absolut sämsta.

Linnea Grandell som driver United Hearts och är på plats i Matanana bskriver händelsen såhär på deras blogg:

"Efter att ha fått en bokhylla över sin fot fick vår älskade Leah ett sår på ovansidan av sin fot som blev infekterat. Tråkigt nog fick hon fel behandling från början vilket resulterade i att infektionen spred sig. Ett annat barn råkade sen kliva henne på foten och halva hennes tå lossnade.

Jag hade varit bortrest och när jag kom tillbaka och fick se Leahs fot åkte jag direkt till närmsta sjukhus som ligger i Mafinga, 3 mil från Matanana. Dessvärre är sjukvården väldigt bristfällig här och kirurgen vi träffade som skulle tvätta hennes fot var frukansvärd. Jag väljer att här inte beskriva händelsen närmare men besöket hos den läkaren resulterade i att Leah på ett grymt sätt blev av med ytterligare en tå. Jag tror inte att jag någonsin har varit så arg, ledsen och frustrerad som vid det här tillfället.

Efter vad läkaren i Mafinga gjorde valde jag att ta Leah till ett sjukhus i Iringa som ligger 9 mil från Matanana. På grund av behandlingen hon fick i Mafinga var Leah skräckslagen och fick panik så fort någon försökte närma sig hennes fot. Till slut lyckades jag övertala personalen om att ge henne lugnande medicin så de kunde undersöka foten ordentligt, tvätta den och lägga om den. Eftersom foten fortfarande var väldigt infekterad kunde de inte operera direkt utan vi blev istället hemskickade med två olika antibiotikasorter, smärtstillande och en order om att lägga om hennes fot varje dag i två veckor innan vi skulle komma tillbaka för operation.

Vi började med att åka till Mafinga varje dag för omläggning men eftersom Leah var livrädd varje gång beslutade vi istället för att göra det hemma. Jag fick instruktioner av sköterskorna, köpte med mig allt jag behövde och sen började striderna… Varje kväll vid omläggning blev Leah rädd, ledsen och arg på mig för att jag gjorde henne illa. Hon var väldigt mycket lugnare när jag gjorde det än när vi gjorde det på kliniken i Mafinga så även om det var en kamp så fungerade det bättre.

När två veckor hade gått åkte vi tillbaka till Iringa där det beslutades att hon var tvungen att få tre tår amputerade. Förutom de två som delvis redan lossnat var de även tvungna att amputera lilltån som var i för dåligt skick för att kunna räddas. Värsta möjliga scenario alltså, jag hade hoppats att de i alla fall kunde rädda lilltån."

Jag har haft mailkontakt med Linnea och förstår hennes frustration och hjälplöshet. Läkarens beteende är långt från ett medmänskligt beteende! Linnea, Du gjorde allt hon kunde och det gjorde du på bästa möjliga vis!

Jag vet hur sårbart oplanerade och akuta utgifter är, så det jag/vi Reach out a Hand kan göra är att hjälpa till att täcka kostnaderna för Leahs vård så vi skänkte 2000 kronor till United Hearts!

Vackra Leah är fortfarande lika lekfull och busig som innan hon skadade sig!

Vi hoppas att foten repar sig snabbt och att Leah slipper framtida besvär på grund av händelsen!

Mitt arbete med Reach out a Hand och därmed uppdateringen här på bloggen kommer att bli oftare då min plan är att sätta igång att arbeta med fler projekt och nya utmaningar om inte en alltför lång tid!

Ditt bidrag gör världen till en bättre plats att leva på!

Tack för att Ni finns! Stor kram!

För mig har en dröm om att kunna rädda alla världens föräldralösa barn alltid funnits.

2013 bestämde jag mig för att komma ett steg närmare drömmen, så jag åkte till ett barnhem i bergsbyn Matanana i Tanzania – som volontär!

Många frågar varför jag åkte?

Jag har alltid brunnit för välgörenhet och ville få ett eget perspektiv på det jag tidigare bara sett från en tv-kameras vinkel. Jag kunde inte längre se barnen i reklamerna för välgörenhetsorganisationer, se på nyheterna hur krig hade skapat misär och klumpen i magen bara växte när jag tänkte på barn som varje dag förlorar sina föräldrar i HIV/AIDS. Jag ville vara på plats och se allt med egna ögon. Jag ville vara en del av det och göra det jag kunde - för att förändra!

Fattigdom, svält, HIV/AIDS och föräldralösa barn kopplar många enkelt med Afrika. Det gjorde jag också innan min resa. Nu vet jag att det är så, men framförallt vet jag att det är mycket mer än så.

Än idag kan jag tyckas känna doften av röken som spreds runt elden, där vi satt tillsammans, varje kväll. Jag minns barnens skratt och hur de alla samarbetade på ett imponerande sätt. All kärlek och värme som människorna på plats hade att ge mig och varandra, trots att de varken rinnande vatten eller el har, den känslan ger mig varje dag hopp om att orättvisan kan övervinnas! Den brunröda sanden, takten från trummorna, de vackra färgerna på kvinnornas kläder, barnens stora leenden, gemenskapen, glädjen och den enorma tacksamheten över det många kallar ”det lilla”, fick en del av mig att stanna i Afrika för alltid.

Där började min resa. Mitt projekt. Min dröm. Jag saknar människorna, kärleken, värmen och lyckan som jag fick chansen att uppleva där, varje dag.

Under helgen hade jag mailkontakt med Linnea Grandell som befinner sig i Matanana under 8 månader nu. Hon driver organisationen United Hearts som har valt att stötta barnhemmet på gården Moyo kwa Moyo där 17 barn och undgomar de flesta av dem föräldralösa, bor.

Linnea berättade att taket där de sitter under sina måltider har gått sönder så att regnet tar sig in.

Regnperioden startar nu och det kommer otroliga mängder med regn. Självklart behöver taket repareras.

Även medicinförrådet på gården behöver fyllas på.

Vi pratade även om Alfa.

Han är en 10 årig pojke som har lever med AIDS.

En otrolig arbetsmyra som lätt får dig att skratta! Trots att han ofta drabbas av aidsrelaterade sjukdomar så krigar han på, sprider glädje och tillför med otroligt mycket positiv energi på gården!

Alfa har något, liknande vårtor, på sina händer. Dessa blir fler och fler på armarna och huvudet. De gör inte ont, men då han är väldigt aktiv så går dessa sönder och det blir desvärre sår vilket inte är varken bekvämt eller bra för Alfa. Linnea ska försöka, än en gång, denna gång på ett större sjukhus i Iringa, att få svar på vad detta är, om Alfa kan få hjälp att bli av med detta eller om det är permanent på gund av hans sjukdom. 

Fantastiska, underbara Alfa

Jag vill med Reach out a Hand, för att försöka ge tillbaka lite av allt det underbara jag fick med mig från tiden med alla dessa fantastiska människor, stötta med ett bidrag på 3000 kronor och hoppas att det räcker till en del av detta! 

unitedhearts.se - Gå in på och läs om arbetet som Linnea och de andra volontärerna gör för att bidra till att människorna på Moyo kwa Moyo ska ha det som vi alla behöver - mat, värme och kärlek!

Kram och tack till er alla som hjälper mig att hjälpa andra!!

Här ser man Alfas "vårtor"