Redo för hemfärd
Eller riktigt redo, det blir man aldrig.
Du kan lämna Afrika, men Afrika lämnar aldrig dig..
Sista dagarna har vi bara försökt njuta av sällskapet så mycket det har gått på sjukhuset. Spelat kort, sjungit, skrattat och bara varit tillsammans!
Nu är det dags för sista timmarna här i Mwanza.
Siamin är kvar på sjukhuset tills i eftermiddag om inget nytt bestäms.
Det finns ingenting som talar emot, då hon är på benen och helt återhämtad förutom smärtan mellan revbenen, vilket är fullt normalt.
Det nya Eccot på hjärtat tas idag och som Dr. Ankte sa till mig att det finns ingenting du behöver oroa dig för Madelene, allt ser oerhört bra ut!
Tack!
Bussbiljetterna från Mwanza till Iringa för Siamin och Amani köpte vi igår, alla pengar de behöver under resan hem, till boende i Iringa, mat, taxi, mer buss är ordnade och ett hotellrum tills senare idag är betalat då de lämnar Mwanza på tisdag morgon kl 06.00.
Nu ska vi njuta tillsammans med dem på sjukhuset, vi åker till flygplatsen kl 11.30.
Det kommer bli tungt att lämna Amani och Simin efter tre veckor tillsammans totalt.
Vi har upplevt en resa som inte kommer kunna återberättas i ord, som aldrig någonsin mer kan göras på samma sätt och en resa som är ett stort minne för livet.
Det känns lite som en saga.
Du möter människor från en helt annan kultur, som lever har sitt liv, sin vardag, i en helt annan värld än du själv.
Helt plötsligt genomgår man saker tillsammans som gör att man bli vänner för livet!
Fantastiskt!
Simin kommer alltid vara en del av mig.
Amani kommer också alltid vara det.
Den här resan kommer alltid betyda oerhört mycket för mig.
Kaka & Dada som de säger här, Bror & Syster säger vi hemma.
Nu åker vi till sjukhuset för att säga hej då och avsluta denna resa på bästa sätt!
kram ❤️
Kommentarer
Trackback
