En lättnad
När vi kom till Siamini idag klockan 16 så fick vi faktiskt stanna i 40 minuter!
Här är jag tillsammans med min Afrikanska Pärla 💎
Här ser ni en tjej med en kämparglöd som inte går att beskriva! ❤️
Det var så härligt att se henne!
Hon vaknade till när vi kom och pratade lite med oss, med en viskade röst. Hon har så ont att hon inte vill prata högre, hosta, ta djupa andetag eller vrida på kroppen..
Alla värden var mycket bra och hon har druckit te & vatten. Ikväll vid 19-tiden så skulle hon få ris och lite kött som vi hoppas hon får i sig.
Dränet sitter kvar, det gör även katetern och hon har fortsatt 1L syrgas.
Imorgon hoppas vi att hon kan bli kvitt alla dessa tre slangar och flyttas till avd 5.
Sen måste jag även berätta att hon inte var fastbunden längre! En sån lättnad! Dock vet vi inte om det var endast för att vi skulle komma, men det kan vi tyvärr inte göra mer med.
Hon berättade för oss att hon minns operationssalen, att hon sen bara somnade och vaknade med någonting konstig på vänster sida (vilket är dränet, där de opererat). Hon sa att hon ville känna vad det var, men kunde inte eftersom bägge hennes händer var bundna.. Hon blev rädd och tyckte det var otäckt!
Jag är så ledsen över att de skrämmer barnen på det viset. Vem vill göra något igen som skrämmer en så?
Inatt kan jag somna lite lugnare.
Jag har köpt fyra godisklubbor och en juice som hon önskade sig tills imorgon!
Kraven från barnen här är så minimala att man inland funderar över om det är vi i väst som utvecklas åt fel håll i många fall?
Många gånger tror, eller jag vet att materiella ting tillslut blir en belastning för oss.
Du har väskan fylld av diamanter men vill ha guld..
Här ser ni en tjej med en kämparglöd som inte går att beskriva! ❤️
Kommentarer
Trackback
