10 timmar på Bugando Medical Center
Klockan 8 imorse var vi på plats på sjukhuset, BMC.
Simini är trött, nervös och rädd ❤️
Mamma gick på sjukhustoaletten...
Här sitter några av doktorerna tillsammans med mamma mitt i korridoren!
Jag gjorde ett kort besök in på BIVA. Ni ser hur mång små babys som delar på EN säng...
Innan jag och mamma åkte hem för dagen så fick Simins en PiPi (klubba).
Siamini och jag har köpt oss varsit lyckoarmband! Det ska bära oss hela vägen! ❤️
10 TIMMAR senare var Siamini inskriven och helt slut efter dagen.
Afrika. Vänta. Gå till nästa. Vänta. Vänta. Sitt ner. Vänta. Ingen har koll på något. Vänta. HAKUNA MATATA!!
Ja idag har vi väntat, väntat och väntat.
Simini har genomgått en röntgen på hjärtat, Ecco på hjärtat och blodprover.
Allt detta har tagit sammanlagt ca 30 minuter. Då förstår ni själva att vi har VÄNTAT i 9 h och 30 minuter!
Trots att jag & mamma har frågat, pressat på och kännt oss tjatiga så händer ingenting snabbare än sköldpaddans fart!
Så i världens fattigaste världsdel, i ett stekhett Mwanza, på ett sjukhus, så lovar jag att jag har tänkt, undrat och funderat över vad jag har gett mig in på? Hur ska jag klara det här?
Det här är så stort, så omfattande och så otroligt olikt landet Sverige!
Jag har absolut aldrig ångrat att jag är här och vad jag ska göra,
Men försök tänka er,
Ett sjukhus, Tanzanias nästa största.
Med 9000 sängar.
Folk trängs på träbänkar och går alltid före i kön.
Du måste klä dig så afrikanskt du bara kan och visa inte för mycket hud.
Väggar, golv och tak är långt ifrån renare än toalettgolvet på Statiol, det är ungefär som på en bilverkstad,
Färgen flagnar, mögel och det är kalt.
De har ingen sekretess, 8 st doktorer sätter sig framför oss på en bänk, i korridoren och frågar ut oss om Siminis bakgrundshistoria (anamnes).
De ber oss sedan att stanna kvar över natten då Simini ska skrivas in ikväll.
De tar blodprov, helt oförsiktiga och Simini skrek så hjärtskärande och klämde nästan sönder min hand.
Byta handskar efter varje patient, vad är det?
Simini skrivs tillslut in efter att mamma drog näven i bordet och berättade att hon var sjuksköterska i Sverige. Hierarki så det skriker om det här.
Väl där så kommer den största chocken.
Vi går in i rummet där Siamini blir inlagd. Vi ska DELA säng för det finns inte fler! En av mig & Amani ska alltså DELA en 60 cm bred säng på FYRA personer!!
Två barn och två vuxna i en 60 cm bred säng!
I ett rum med 8 sängar med 2-4 personer i varje säng!!
Rummet är ca 6x6 meter stort!
Varmt och hett. Flugor och Myror. Orena sängkläder och ingen kudde!
Sen kunde du köpa något ägg om du blev hungrig.
Du känner att du måste sätta händerna för ansiktet och bara gråta lite.
Du tar ett djupt andetag och försöker fokusera framåt igen..
Ja, jag kan verkligen inte återberätta det jag har sett och känt idag i ord, inte alls, men det ovan var ett försök.
Som sagt jag ångrar ingenting, men jag inser verkligen först nu hur otroligt mycket jobb och styrka det kommer att krävas av mig!
Nu är alla steg inför operationen gjorda. Imorgon sker operationen ca klockan 09.00 svensk tid.
Inatt sover Amani kvar (sitter förmodligen i en stol bredvid sängen) och sedan kommer vi att turas om.
Men tanke på smittor och miljön på sjukhuset så är det verkligen inte gjort för oss västerlänningar så det är bara att bita i det sura äpplet, finna sig i situationen och vara stark för Siminis skull!
Tack gode Gud för att mamma är med
Mig här, utan henne hade jag nog aldrig klarat detta!
Lova mig att hålla tummarna för Siamini och för oss imorgon, hela dagen.
Det här stort och känns helt oberskrivligt.
Dagen jag har väntat på sedan jag åkte hem från Tanzania förra året här här, imorgon.
Jag vill vara där hela tiden men det är inte möjligt...
Nu ringde Amani och jag fick prata med Siamini och hon lät mycket gladare nu!
Det värmer i hjärtat och jag kan nog försöka sova lite inatt trots allt!
Önska oss lycka till!
Stor kram från Mwanza ❤️
Mamma gick på sjukhustoaletten...
Jag gjorde ett kort besök in på BIVA. Ni ser hur mång små babys som delar på EN säng...
Tillslut la sig en oerhört trött Simini skavfötters med en annan, för henne okänd, liten flicka och hennes mamma, jag satt på sängkanten..
Sen pussade jag henne godnatt och sa vi ses imorgon.
Siamini och jag har köpt oss varsit lyckoarmband! Det ska bära oss hela vägen! ❤️
Kommentarer
Trackback
