Det värmer i hjärtat!
Igår var Siamin med på skolavslutningen!
Mina hårstrån på armarna reser sig då Jag ser henne framför mig där hon står och ler med sina kritvita tänder, en av sina nya klänningar, sina nya vita skor med pärlor på och är stolt över att hon har avverkat ett år till i skolan.
Jag ser hur alla andra elever och lärare är nyfikna på henne efter operationen, hur de frågar om hennes resa och hur de önskar henne lycka till i framtiden!
När jag läser den här texten som barnhemmets "drivare" har skrivit, då växer faktiskt stoltheten inom mig och jag förstår att jag har förändrat en människas liv till det positiva.
Inte för att hon får uppmärksamhet, utan för att just Siamin fick chansen till att bli kvitt sitt hjärtfel och inte längre behöva vara orolig för att det begränsar henne i vardagen!
Vi behöver inte längre vara rädda för att det medfödda hjärtfelet ska förkorta hennes liv!
❤️
Redovisning
Försäljning av;
Almanackor: 2400kr
Armband: 1750kr
Gåvor: 12460kr
Totalt insamlat: 16610kr
Utgifter under resan för Amani & Siamin:
Boende: 2073kr
Mat & dryck: 1561kr
Bussresor: 1041kr
Taxiresor sjukhuset: 273kr
Telefonkostnader för samtal till barnhemmet & sjukhuset: 100kr
Sjukhuskostnader (operation, material, sjukhusdygn): 805kr
Mediciner & salvor till barnhemmet: 355kr
Övrigt: 207kr
Totala utgifter: 6415kr
Som ni ser, man göra oerhört mycket med en mindre summa pengar.
Tack vare organisationen Save a child's heart som stod för läkarnas löner under operationen så hamnade operations- och sjukhuskostnaderna för Siamin på 805 svenska kronor!
Jag vet att många tänker, är detta verkligen möjligt?
Ja det är det faktiskt!
Det vi får ett par skor, 57 liter bensin, 7 drinkar på krogen, 8kg fläskfilé och en tandläkarundersökning för, kan alltså en människa i Afrika få en hjärtoperation för!
När jag nu sitter här hemma och tänker tillbaka på resan jag gjort och vad jag egentligen har gjort så känner jag en stolthet över var jag åstadkommit, vad jag har hjälpt Siamin med och jag är stolt över er som hela tiden stöttat och skänkt!
Jag har bevisat för mig själv och förhoppningsvis fler, att man tillsammans är starka och att om man vill så kan man!
Min egen resa till och alla kostander under hela vistelsen i Tanzania har inte berört Reach Out a Hands pengar.
Allt har jag tagit ur min egen ficka.
Likaså min mamma.
Detta betyder att jag har en stor summa pengar över, tillhörande Reachoutahand, som kommer att hjälpa fler människor som har behov av det på något sätt!
Jag har redan nu börjat planera inför nästa. När, hur, var och vem som kommer få ta del av en hjälpande hand och era bidrag det vet jag inte i nuläget.
Men det jag vet, är att det finns många som behöver Reach out a hands hjälp!
TACK! ❤️
Jag vill börja med att tacka min mamma som funnits vid min sida under hela denna resan, utan dig hade detta aldrig blivit så bra som det blev! Jag älskar dig!
Jag vill tacka resten av min fantastiska familj som har stöttat mig i allt detta, hela vägen och varit stolt över mig i alla lägen! Jag älskar er!
Mina underbara vänner som alltid peppar mig till att följa mina drömmar och alltid finns vid min sida!
Ida & Laine som hjälpte mig så att media har fått ta del av min resa och mitt projekt. Det har gjort det mycket lättare att få ut mitt budskap "Alla kan göra något och Ingenting är omöjligt!"
Mitt jobb för att de gav mig tjänstledigt i en månad och mina kollegor som har ställt upp till tusen för att göra min ledighet möjlig!
Organisationen Save a Child's Heart, Antke och läkarteamet som har gjort detta på sitt allra bästa sätt, gjort Siamins hjärtoperation möjlig och lyckades till 100%!
Linnea Grandell, som hjälpte mig att få tag på organisationen SACH.
Barnhemmet Moyo kwa Moyo där Siamin bor, för att de hela tiden har bett för oss och funnits där. För att de gav mig ansvaret och tilliten att hjälpa Siamin.
Amani, för att han var min högra hand!
Min älskade Siamin för att hon varit så oerhört duktig, stark och modig hela tiden och litade på mig till 100%!
Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka er ALLA här hemma som bidragit med gåvor, stora som små, som har skänkt oss tankar varje dag och som har skickat lyckönskningar, styrka och fina ord!
Ni har gjort detta möjligt och ni har varit en klippa i stormen under hela resan!
TACK ALLA, Ni är fantastiska och jag är stolt över att ha så många fina människor runtomkring mig!
STOR KRAM MADELENE ❤️
DET ÄR ALDRIG SKADLIGT ATT GE
Efter en oförglömlig resa så har jag nu varit hemma i Sverige i en vecka.
Det va varken lätt, roligt eller efterlängtat att säga hej då till Siamin & Amani.
Vi var på sjukhuset hela förmiddagen innan avfärd och hela kroppen var full av känslor!
Allt skulle betalas, allt tar en evig tid, ingen på sjukhuset tar ansvar och samtidigt försökte jag samla krafter för att orka ge en sista kram för den här gången.
Jag är ingen person som tycker om att säga hej då, om jag fick bestämma så skulle jag ha alla människor jag tycker om som grannar, det hade varit fantastiskt!
Mamma plockade bort nålen på Siamins arm det sista hon gjorde, jag bytte kompress på såret, vilket är ett ärr efter operationssåret och ett stygn där dränet har suttit.
Sedan sa jag till läkarna att Siamin & Amani behövde lämna sjukhuset på måndag senast, då bussen tillbaka till Iringa var bokad 06 på tisdag morgon. De såg inget hinder eftersom Siamin hade återhämtat sig helt.
Dr. Godwin gjorde även ett nytt hjärtecho på eftermiddagen när vi hade åkt, och jag fick ett sms om att allt såg väldigt bra ut!
Skönt!
Det blev bilder, kramar, pussar och tårar. Det blev lite stressigt, glädje och lite sorg och och vi hann precis till flygplatsen.
En kropp fylld av känslor som aldrig kan beskrivas i ord.
Nu försöker jag landa i allt, greppa känslorna resan har fört med sig, hantera det verkliga perspektivet jag har fått på en annan del av världen och samtidigt försöker jag vara stolt över den stora insats jag har gjort för en medmänniska!
Det är inte helt enkelt att komma in i sin egen vardag utan att tänka på de enorma olikheterna och på hur lyckligt lottat just jag är som har allt man behöver och mer därtill!
Jag har haft kontakt med Siamin och Amani via internet nästan varje dag. Bussfärden hem gick bra, de kom tillbaka till ett barnhem, en gård Moyo kwa Moyo och en by som har saknat dem oerhört mycket!
Många är involverade och kommer till barnhemmet för att hälsa på Siamin, för att se att allt är bra!
Siamin tar det fortfarande väldigt lugnt och har fått tillsägelse av oss att inte "jobba" på minst tre veckor, då de ofta bär tungt vilket inte är bra för ett nyopererat hjärta. Alla på gården tar hänsyn till detta vilket känns tryggt.
Tjejen är glad och mår bra!
Men hon saknar oss och säger love you!
Jag har även haft kontakt med Ewout, som driver barnhemmet, och han är oerhört tacksam för allt detta och säger att Siamin mår bra, ibland frågar hon efter smärtstillande vilket är fullt normalt.
Stygnet där dränet satt, ska tas, så jag ska ringa på Skype och se till att någon sjuksköterska i byn tar det.
Jag önskar verkligen att jag kunde åka dit över en dag, att det tog några timmar med bil, men tyvärr.
Det krävs mer än så för att ta sig till den platsen där en del av mig faktiskt är kvar.
Jag vill tacka er än en gång för ert enorma stöd, era fina ord, era styrkekramar och era bidrag som har gjort operationen och hela denna resa möjlig för Siamin och Amani!
Ni är underbara!
Under veckan kommer en redovisning på hur mycket pengar som var samlats in och hur mycket som har behövts för att genomföra allt.
Ni ska få ta del av allt då många av er är delaktiga till 100%!
Ha en fin solig dag och kram på er!
